När det här inlägget publiceras så sitter jag i ett flygplan tillsammans med David. Det är inte Berlin jag är på väg till…
… inte heller Paris…
…Lund…
… eller Varberg. (För dit hade jag ju faktiskt inte flygit.)
Vi är på väg till Amsterdam för att hälsa på Augusta!
Jag har ställt in ett par blogginlägg som kommer dyka upp under helgen, sen får vi se om jag bloggar något från Amsterdam eller om jag helt enkelt visar det när jag kommer hem igen. Vilket som, ha en trevlig helg!
När vi vaknade i söndags så var det till den här utsikten. Jag somnade alltså liggandes på en presenning under bar himmel och vaknade till ett frostig landskap som sakta värmdes av solen.
Packningen var täckt av frost, det var visst fyra minusgrader där på morgonen.
De flesta sov i vindskydd men vi orkade inte bygga ett då vi ändå inte skulle få sova så länge…
Så bar det av mot sista delmålet där hela tävlingen skulle avslutas. Det var helt disigt i luften och så lugn och stilla.
Vackert.
I väntan på prisutdelning. Vi kom på 14:e plats av 22 lag, helt okej för att va första gången. Nästa år tänkte vi vinna…
Jag spanade ju som sagt in stjärnhimlen lite extra mycket i lördagsnatt. Jag har alltid tyckt att det är fascinerande med rymden. Med solen som värmer och vi som snurrar runt den i lite lagom tempo (hur skulle det kunna va en slump? Det kan det ju inte vara). Sen alla de där andra stjärnorna, de som fungerar som solar åt sina egna små planeter. De som är så långt bort att vi bara ser dem som små prickar på himlavalvet, varar vissa inte ens syns längre om månen kommer fram.
Vi sa att det måste ju finnas liv någonstans, på någon av de där planeterna som finns runt någon av alla dessa stjärnor. Kanske inget människoliknande men något liv. Något sorts djur.
Jag har tänkt lite extra på det denna vecka, sen läste jag Fredrik Backmans blogg nyss där han idag svarade på lite frågor (läs om det här). Det som fastande var denna:
Man kan ju bara hålla med.
elinsara.com 