I fredags knackade det på dörren och utanför stod mamma med tre kattungar i famnen: Doktor Snuggles, Nisse och Atlas. Den första och siste bor nu hos oss medan Nisse har flyttat vidare till Hällesdalen och Davids föräldrar.
Ilse tycker det är jättekul med katterna medan Snuggles flyr från henne direkt. Atlas däremot (den svarta) är lite lugnare och låter Ilse gosa med henne.
Och jag? Jag tycker det är sååå mysigt med katt. Äntligen har jag inte bara en utan två egna!
Här sitter vår lilla goding på golvet i vårt nya vardagsrum, iklädd en stickad klänning som hennes farmor gjort till Davids syster när hon var liten.
Flytten gick bra men nu är jag och Ilse själva här i huset ett par veckor då David har några veckors jobb kvar i Oslo innan sin pappaledighet. Tråkigt att vara här själva men väldigt kul att få hänga i vårt (!) hus.
Nu har jag ätit frukost med den här utsikten för sista gången. Känns vemodigt, jag har kollat ut extra mycket denna vecka och verkligen njutit.
Men nu är två släpkärror packade och vi sitter i bilen på väg mot Göteborg. Fjordutsikten byts mot en trädgård och lägenheten mot ett hus.
Nu börjar ett nytt kapitel.
Som jag nämnde i inlägget igår så är alltså denna lilla tjej numera tio hela månader! Så stor!
Hon har börjar säga tack när hon får saker (ibland iaf), förstår när vi säger nej men blir samtidigt vansinnig och skriker högt när hon inte får som hon vill. Hon är väldigt mammig och det hon säger mest är mamamamamamamammamama…. men ibland byts det mot ett par baba (pappa). Hon har kommit in i en fas där hon får mycket separationsångest och blir ledsen varje morgon David går till jobbet och hon inte får följa med, detta gäller för övrigt varje gång någon går och stänger en dörr om sig.
Hon äter lika bra som alltid och tar gärna en macka medan vi äter och smakar glatt på allt som finns på våra tallrikar. Hon kryper runt med världens fart och ställer sig upp utan problem bara det finns något att hålla sig i (en platt vägg räcker).
Det är roligt att kolla ut genom fönster och att leka tittut under en filt. Och nu när pianot ligger på golvet (nedmonterat pga flytt) så är det den bästa leksaken.
Här står jag på trappen till vårt hus med nyckeln i handen! Hur stort är inte detta då?! Fatta att vi har köpt ett hus, känner mig helt lycklig.
Just nu spenderar jag ett par timmar här och har ätit en kebabrulle sittandes i trappan. Går fram och tillbaka och bara insuper atmosfären, ”här står jag och känner in rummet” för att citera Ernst.
Dessutom är Ilse tio månader idag (mer om det i nästa inlägg) och strax ska jag på intervju, måste ju skaffa mig ett jobb också… 😝
elinsara.com 