Prick ett år sen

160630För prick ett år sen satt vi hemma i vår dåvarande lägenhet i Oslo. Ilse höll på att lära sig sitta, semestern skulle snart börja och livet var rätt härligt. Förra sommaren var verkligen en bra period, Ilse var enkel att ha att göra med samtidigt som hon lärde sig så mycket. Började äta riktigt mat, sitta upp, etc. Det var precis när semestern började som vi bytte till sittdelen på vagnen med, stora tjejen. Men om vi jämför med nu så har det ju hänt jättemycket. 

160630-2För tänk så mycket som kan hända för en person på ett ynka år. Att hon lärt sig sitta, krypa och gå. Hon säger en massa och förstår vad vi säger när vi pratar med henne. Samtidigt känns det så självklart att hon är precis så stor som hon är. Men när jag ser kort som de här, det är då jag verkligen tänker på allt som hänt. Plus hur söt hon var och är! 

Lämna detta?

Igår när jag och Ilse gick till Helsestasjonen (motsvarande BVC) så tänkte jag på hur vi bor nu och vilket fint läge vi har. Blir väl lite extra nostalgisk när det är mindre än en månad kvar tills flyttlasset ska gå och det är väl så det får vara. Men här bor vi liksom, i huset i mitten längst upp, de som gaveln syns på. Vi bor med havsutsikt och fina promenadvägar runt knuten, med bara en kvart till fina skidspår nästan hela vintern. Och detta ska vi lämna? 

Idag på morgonen såg utsikten ut såhär liksom! Men jag får istället tänka på det vi får, som en egen trädgård, nära till släkt och vänner och förhoppningsvis nya favoritställen. 
Men jag kommer sakna Oslo som stad, inget snack om saken. 

Vackert i Hemsedal

Här kommer de första bilderna från vår fjällsemester som är tagna med en riktig kamera. Vi kom alltså upp på söndagen och på måndagen var det såhär fint. Vi gick en promenad till byn, bara njöt av fjälluften och tyckte att vi hade det riktigt bra.

Det är något med den där vårvintern i fjällen som jag inte riktigt kan beskriva men som får hela mig att slappna av. Luften är liksom krispig och kall samtidigt som solen värmer och det känns som vår. Det är helt klart det bästa av två världar och kanske min favoritårstid, men då måste den upplevas i fjällen (är väl iofs bara där den existerar).

DSC_7895DSC_7898160411DSC_7896Lagom med vårjacka och vädret lockade till en glass. Dagen efter åkte vi skidor, så härligt att få det bästa av allt.

Skidåkning och kanelbullar

Såhär har jag tillbringat delar av dagen: med skidor under fötterna och solen i ansiktet.
 Tänk att jag fick dra på mig min skidutrustning i år trots barnafödande och bebis. Det är härligt. 
 Så halva dagen har jag tillbringat i rätt så tomma pister och andra halvan har jag hängt med Ilse, vi turades alltså om jag och David. Vi bor typ fem meter från backen så det är sjukt smidigt. 
 Nu doftar det även gott i stugan för David har bakat kanelbullar. De blev sjukt goda! I skrivandets stund så gräddas det även bröd. 

Så för att sammanfatta:
✽ solen strålar från en klarblå himmel
✽ David har semester
✽ vi har en jättefin stuga fem meter från backen
✽ vi har nybakade kanelbullar
✽ jag har fått åka skidor
✽ David bakar bröd
✽ jag kan inte komma på något som skulle kunna bli bättre just nu ★

Snö och väntan

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAEfter att ha varit kallt och frostigt i flera dagar så har även snön kommit nu. När jag satt och åt frukost imorse så satt jag extra länge och bara spanade ut genom fönstret och njöt av den vita utsikten. För trots att jag inte kan åka skidor just nu så kan jag inte annat än älska snön.

Annars så är kroppen riktigt tung idag. Har ingen ork alls, är helt slut både kroppsligt och mentalt. För det är mer psykiskt jobbigt än jag hade trott att bara vänta såhär. Jag har haft ont i kroppen i ett par veckor nu utan uppehåll och att på det bara vänta på att det någon gång ”snart” ska börja göra ännu mer ont och se fram emot det(?) tar på mig rent mentalt. Så snälla bebis, kom nu.