Kategori: Familjen

Terese.

Adam.

Jag. Måste öva på att inte ha skidorna så tätt ser jag här…

En annan stil jag gillar är denna annars.

Så var det då äntligen dags att åka nedför Aiguille du Midi, jag låter bilderna tala för sig själva.

Ett av de bättre lunchställena faktiskt.

Precis hur vackert som helst.

När en är uppe på Aiguille du Midi så får en gå in i denna isgrotta för att på andra sidan komma ut till ”promenadvägen” som leder en ner till ”backen”.

Här skulle vi alltså traska ner.

Vi hade tillsammans bara tre ryggsäckar som det gick att spänna fast skidor på så killarna var så snälla att de bar allihop. Jag åkte på de coola K2-laggen som David bär på!

Simon berättar hur en enklast möjligt tar sig ner.

Där uppifrån gick vi alltså.

Fanns två stigar, en lite längre men inte så brant och vise versa. Det en vinner i längd förlorar en i kraft liksom… Jag, Terese och Adam tog såklart den kortaste vägen.

Terese och utsikten.

I torsdags åkte vi upp till Aiguille du Midi, 3842möh, för att få åka glaciäråkning hela dagen. En typ två mil lång backe som avslutades med att vi fick gå uppåt. Men jag visar er bilder från nedfärden imorgon. Nu handlar det om utsikten där uppe.

”Taggade” i väntan på kabinen.

Den högsta toppen ni ser är Mont Blanc, helt rund och vit.

Där nere skulle vi gå ner senare för att först efter lite vandring kunna ta på oss skidorna.

Livsnjutar’n.

Notera glasburen bakom Simon…

… vi vågade ta steget into the void.

Fortsättning följer…