Mot Nabben igen

När ni läser detta så är jag på väg till föräldrarna igen. För att känna mig lite mer ledig.
För att försöka locka fram Dus.
För att njuta när jag väl har honom i knät.
För att se gröna ängar istället för höga hus.
För att kunna gå ner till sjön.
För att promenera i skogen.
För att njuta av att sitta utomhus utan att höra motorvägen.

Mot Nabben igen

När ni läser detta så är jag på väg till föräldrarna igen. För att känna mig lite mer ledig.
För att försöka locka fram Dus.
För att njuta när jag väl har honom i knät.
För att se gröna ängar istället för höga hus.
För att kunna gå ner till sjön.
För att promenera i skogen.
För att njuta av att sitta utomhus utan att höra motorvägen.

Promenad till sjön

Vi tog en promenad ner till sjön.
Det var jag, David, Adam, Marie (som efter ett år i Sydafrika var hemma i Sverige igen och kom och besökte oss, himla trevligt) och Dus.
Där nere ser man sjön!
Njuter vid vattenkanten.
Dus gick alltså med oss ner, satt med oss där nere och följde med när vi gick tillbaka igen. Fin katt!
Men hur kan det här vara bekvämt?!
Har haft värre förmiddagar, om en säger.
Men det är jobbigt att gå hem igen (uppför) så en katt måste ju vila med jämna mellanrum.
Så skymtar vi husen igen.
Tur att det stod en soffa bakom ladan, för det var inte bara Dus som blev trött 😉

Underbara katter

Tänk att ha de här fyra goingarna liggandes i källaren. Det ger en lycka och ro i hela själen!
Söta Sus kontrollerar så vi inte gör något dumt.
Hej lille du!
Sen när jag gick så möttes jag med största sannolikhet av Dus.
Dus modellar.
Men sen var jag ju tvungen att gå ner i källaren igen och bara mysa!
Den här svarta ungen var absolut mest framåt och kom och hälsade direkt.
Gos.
Sus var en så redig mamma! Saknar er allihop!