Jag spanade ju som sagt in stjärnhimlen lite extra mycket i lördagsnatt. Jag har alltid tyckt att det är fascinerande med rymden. Med solen som värmer och vi som snurrar runt den i lite lagom tempo (hur skulle det kunna va en slump? Det kan det ju inte vara). Sen alla de där andra stjärnorna, de som fungerar som solar åt sina egna små planeter. De som är så långt bort att vi bara ser dem som små prickar på himlavalvet, varar vissa inte ens syns längre om månen kommer fram.
Vi sa att det måste ju finnas liv någonstans, på någon av de där planeterna som finns runt någon av alla dessa stjärnor. Kanske inget människoliknande men något liv. Något sorts djur.
Jag har tänkt lite extra på det denna vecka, sen läste jag Fredrik Backmans blogg nyss där han idag svarade på lite frågor (läs om det här). Det som fastande var denna:
Man kan ju bara hålla med.
elinsara.com 