Kategori: På resande fot

Tågen gick som sagt uppe i luften.

Jag bodde på andra våningen på mitt hotell och då alltså i perfekt höjd med spåren.

Tur att jag gick och la mig sent på kvällarna så jag inte hade några problem med att sova.

En minicirkus i en park. Notera den skrämmande figuren i buskarna.

Det var mycket konst på väggarna. Både snygg och mindre snygg, här illustrerat av en cool gubbe stående på ett graffitigolv…

En väldigt häftig gammal bro (ingenjörerna i oss spanade in denna noga).

Brandenburger Tor sedd från ett bussfönster.

Riksdagen.

Så ett kort på mig i spegeln på hotellrummet, det här var den bästa (tänk då hur resten blev…)

Avslutar mina Berlininlägg med ett hus med ordet DACH på taket. Vad dach betyder? Det betyder tak…

En sak som man ser överallt i hela Berlin är rörledningar uppe i luften, de är inte nedgrävda. Första dagen åkte vi alla på bussturer men vi hade olika guider. Min guide sa att det var gasledningar, en annan sa grundvatten medan en tredje hade hört att det var öl (det trodde ingen riktigt på dock).

Men nyfikna ingenjörer som vi är så  var vi ju tvungna att kolla efter lite närmare, vi såg slutet på ett rör och gick dit och där rann det vatten. Frågan är nu bara vad färgkombinationen betyder…

Trötta promenadfötter.

Spårvagnarna/tågen/vad-de-nu-kallas-i-Berlin var härligt gula och jag blev glad varje gång jag såg dem däruppe i luften.

Vår promenad tog oss förbi en halvt övergiven park…

…och in i en väldigt fin allé.

Trottoaren på bron över floden var fantastisk.

Berlin med dess torn.

Fint tåg på en fin bro.

Om man tar en promenad genom Berlin så kan man få se en stor kyrka (har ingen aning om vad det är för någon)…

…man kan få se byster av George Bush, Helmut Kohl och Michail Gorbatshow…

…men man kan även få se en stad som oftast är rätt grå men som har sina fina ställen.

De var bra på att ha växter och annat grönt överallt vilket gjorde staden mycket trevligare. För det fanns rätt mycket gråa tråkhus som byggdes upp så fort som möjligt efter kriget så folk skulle ha nånstans att bo.

Detta trädet fanns även överallt. Det är visst någon sort som suger åt sig extra mycket koldioxid. Den tappar även barken på vintern vilket gör att stammen ser fläckig ut.

En vacker höstfasad.

En del av mitt promenadsällskap.

Man kunde lätt se i vilken del av Berlin man var i genom att kolla på gubbarna på rödljusen. Om de såg ut som på bilden över och under så var man i Östberlin.  I Väst såg de ut som vi är vana vid.

Fortsättning, på min promenad, följer.

Checkpoint Charlie är den mesta kända gränsövergången mellan Öst- och Västberlin , antagligen pga att det var den som journalister fick använda. Idag finns den kvar som ett minnesmärke och ”vaktas” fortfarande av amerikansk militär. Om man med vaktas alltså menar att man gärna får ta kort med dem, jag skulle säga att de mest är skådespelare de som står där. Hela stället var en stor turistfälla, här symboliserat med McDonalds i bakgrunden.

Vakterna/skådespelarna.

Vid Charlies checkpoint fanns det en lång informationsvägg (eller vad man ska säga) med en massa historia förklarad på och en bit Berlinmur i mitten. Den enda delen jag såg som var omålad.

Annars såg det ut såhär, den här delen tycker jag var väldigt fin.

I en annan del av staden fanns ett mycket längre bit mur kvar.

På ena sidan om den så hade de bilder på andra murar som fanns och fortfarande finns i världen idag, t ex Mexiko-USA och den i Gaza.

Andra sidan var en salig blandning av färger och stilar. Det var fint.

Jag sitter nu och kollar igenom mina Berlinbilder. De finaste bilderna jag har är från förintelsemonumentet i Berlin, därför börjar jag med att visa dem. Monumentet är tillägnat alla judar som mördades under förintelsen (läs mer om det här).

Jag kände mig rätt liten när jag gick mellan dessa höga block, vilket kanske också är tanken bakom det hela, att det ska va lite hissnande. Hur många som egentligen dog.