Promenad till sjön

Vi tog en promenad ner till sjön.
Det var jag, David, Adam, Marie (som efter ett år i Sydafrika var hemma i Sverige igen och kom och besökte oss, himla trevligt) och Dus.
Där nere ser man sjön!
Njuter vid vattenkanten.
Dus gick alltså med oss ner, satt med oss där nere och följde med när vi gick tillbaka igen. Fin katt!
Men hur kan det här vara bekvämt?!
Har haft värre förmiddagar, om en säger.
Men det är jobbigt att gå hem igen (uppför) så en katt måste ju vila med jämna mellanrum.
Så skymtar vi husen igen.
Tur att det stod en soffa bakom ladan, för det var inte bara Dus som blev trött 😉

Underbara katter

Tänk att ha de här fyra goingarna liggandes i källaren. Det ger en lycka och ro i hela själen!
Söta Sus kontrollerar så vi inte gör något dumt.
Hej lille du!
Sen när jag gick så möttes jag med största sannolikhet av Dus.
Dus modellar.
Men sen var jag ju tvungen att gå ner i källaren igen och bara mysa!
Den här svarta ungen var absolut mest framåt och kom och hälsade direkt.
Gos.
Sus var en så redig mamma! Saknar er allihop!

Kalas

Jag fyllde år i fredags och min yngste bror veckan innan så vi hade gemensamt kalas ihop i helgen.
Det var trädgårdsfest för släkten. Vi hade ställt ut en massa stolar och serverade kôrv med bröd. Det var gôtt! (Är man i Västergötland så är man, då äter man kôrv, inte korv, och det är gôtt, inte gott.)
Serveringsbordet. Man fick ta det man ville ha i handen och sen gå och sätta sig nånstanns.
Fordonen spanades såklart in, speciellt min kusins nyinköpta bubbla. Den var populär, vilket en kan förstå!
Till efterrätt var det kaffe och daimglass, för vem tackar nej till det?

Livet på landet

Vi besökte mina föräldrar i helgen, de bor såhär. Med en fin röd lada på gården.
Med får i hagen som hälsar på en så fort man går förbi.
Med röda små stugor lite överallt.
Med en helt underbar Dus som slänger sig på rygg för att bli klappad på magen.
Han får såklart som han vill.
Vi åt mat ute mellan äppelträden.
Emanuel flög.
Livet på landet är gött.