Ååh det var så himla roligt att få packa upp fagotten igen! Det var först när jag satt där och spelade och dirigenten sa ”från takt 47 igen” som jag insåg hur mycket jag hade saknat det.
De var alla snälla när jag kom dit och de hejade (inte alla dock, vad är det med folk som inte hejar när man är i samma rum?!) och hälsade mig välkommen. Alla tyckte det var fantastiskt att vi skulle va fyra fagottister i detta projekt. Hela fyra stycken. Sen var vi bara två på övningen igår men nästa vecka så, då kommer vi höras mest! Stråket kan va hur många som helst, vi kommer ändå märkas 😉
Andra saker jag tänkte på igår:
- Att ha en tre timmar lång övning när man inte spelat på jag vet inte hur länge är jobbigt för läpparna
- Tur att jag har pauser med jämna mellanrum
- Stråk heter stryk på norska, lät ganska kul: ”jag vill ha lite mer stryk där”
- Jag visste ju att fagotten är jobbig att bära, men att den var såå tung hade jag förträngtNu ska jag öva, bara att träna upp orken igen!
elinsara.com 