Lördagmorgon – ljudet när jag vaknar är helt dämpat och det är ganska ljust ute. Jag går upp och kikar ut och möts av en vit vy. Marken är helt täckt, trädens grenar tunga och ett lätt snöfall fallar än. Det går några timmar, det slutar snöa och solen tittar fram. Vi tar en promenad och njuter. Framåt kvällen har det dock blivit varmare och snön är borta från träden.

Söndagsmorgon – det är lika dämpat och stilla som dagen innan och träden är återigen vita. På eftermiddagen åker vi till Fossum för att åka längd. Det är fullt av folk i alla åldrar och nivåer, men ändå inte så det blir trångt i spåren. Vi tar en väg bort från elljusspåren och kommer ut på en sjö. Allt är vitt förutom himlen som precis börjar skymma, den går istället åt lila och bidrar till det mystiska, stillsamma, vackra ljuset. Det enda som hörs är ljudet från skidåkare och några hundar som glatt springer bredvid. Vintern, så vacker, så fridfull.

Måndag – det har återigen snöat och jag måste skrapa bort snön från bilen för att komma iväg. Men vad gör det. Snön välkommen, jag har längtat efter dig.