Idag är hon hela två månader gammal, det är alltså två månader sen hon såg ut såhär, iklädd sjukhusets kläder. Två månader sen vi blev föräldrar. Så kort tid men ändå så länge sedan. Hon växer så det knakar och storlek 56 börjar bli för litet så nu går vi på 62. De kläder vi från början hade i storlek 62 som kändes gigantiska då passar alltså nu, har typ redan glömt hur liten hon var från början.

Nu kan hon:
♦ skratta med hela ansiktet
♦ hålla upp nacken själv relativt länge, speciellt om hon är pigg
♦ sparka såpass hårt att det faktiskt kan göra ont
♦ sova hela nätter
♦ stirra på en lampa eller ett fönster väldigt länge
♦ prata en massa, hon anstränger sig så för att få fram olika ljud så hon tar i med hela kroppen
♦ favoritordet att säga är ”arrrg” (med skorrande r)
♦ spänna benen så hon står upp när vi håller henne
♦ charma oss totalt ♡