När jag och Ilse var ute och gick häromdagen så tyckte hon att det behövdes en paus, sagt och gjort så satte vi oss på en parkbänk. Eller satt och satt, Ilse ville stå. 

Hej hej!

Men sen så satt hon fint en stund i mitt knä, vi pratade om allt möjligt. Ilse mest om ”oamaamaooo, dadaba” och så lite skratt på det. Så mysigt!