Som jag nämnde i inlägget igår så är alltså denna lilla tjej numera tio hela månader! Så stor! 

Hon har börjar säga tack när hon får saker (ibland iaf), förstår när vi säger nej men blir samtidigt vansinnig och skriker högt när hon inte får som hon vill. Hon är väldigt mammig och det hon säger mest är mamamamamamamammamama…. men ibland byts det mot ett par baba (pappa). Hon har kommit in i en fas där hon får mycket separationsångest och blir ledsen varje morgon David går till jobbet och hon inte får följa med, detta gäller för övrigt varje gång någon går och stänger en dörr om sig. 

Hon äter lika bra som alltid och tar gärna en macka medan vi äter och smakar glatt på allt som finns på våra tallrikar. Hon kryper runt med världens fart och ställer sig upp utan problem bara det finns något att hålla sig i (en platt vägg räcker). 

Det är roligt att kolla ut genom fönster och att leka tittut under en filt. Och nu när pianot ligger på golvet (nedmonterat pga flytt) så är det den bästa leksaken.