Vi sträcker händerna mot skyn och jublar för nu är hon äntligen här hos oss! Tänk att det var en liten Ilse som legat därinne i magen och växt till sig. Nu är hon fyra dagar gammal och allt kretsar kring henne, vår lilla sötis.
Och såhär söt var hon igår när vi packade in henne inför hemfärd. För hon föddes verkligen till en fantastisk fin och kall vintervärld och vi ville ju inte att hon skulle frysa.
➤ Gå ut på balkongen och fota soluppgången
➤ Tvätta, och gör detta enbart för att då måste du springa (gå) upp och ner för en massa trappor och det var läkarens tips för att få det att starta…
➤ Sy en filt till bebisen eftersom du har en massa mjukt tyg kvar
➤ Övertyga dig själv om att vara född 160116 vore ju väldigt enkelt, kommer ju aldrig skriva personnumret åt fel håll i så fall
➤ Äta upp chokladen och kexen som finns i skåpen
Så då var det måndag igen och ännu ingen bebis. Det där med att vi funderade på att vi kanske skulle få ett decemberbarn känns ganska långt bort nu…
Igår var det en vecka efter termin så idag har vi varit på sjukhuset på rutinkontroll. Allt såg normalt och väldigt bra ut, det verkar bara som att min mage är en fantastiskt plats att vara i helt enkelt. Nu får vi vänta i några dagar till och sen när det blir vecka 42 så sätter de igång det. Så nästa måndag, då borde det vara annorlunda här!
Denna bild illustrerar min känsla just nu väldigt bra. För det är så kul att vänta…
Kolla vad fina de blev!
Efter att ha börjat sy i torsdags så har vi idag varit och köpt resårband till midjan och jag har sytt klart bebisbyxorna. Detta var ett lagom stort projekt, så himla smidigt att jobba med bebiskläder rent storleksmässigt, inte en massa tyg som är ivägen överallt.
Och spana in de gulliga fötterna. Tyget är ju dessutom extra tjockt och dessutom fluffigt inuti så de kommer värma gott. Bara bebisen som saknas nu, börjar bli van vid det dock…
Efter att ha varit kallt och frostigt i flera dagar så har även snön kommit nu. När jag satt och åt frukost imorse så satt jag extra länge och bara spanade ut genom fönstret och njöt av den vita utsikten. För trots att jag inte kan åka skidor just nu så kan jag inte annat än älska snön.
Annars så är kroppen riktigt tung idag. Har ingen ork alls, är helt slut både kroppsligt och mentalt. För det är mer psykiskt jobbigt än jag hade trott att bara vänta såhär. Jag har haft ont i kroppen i ett par veckor nu utan uppehåll och att på det bara vänta på att det någon gång ”snart” ska börja göra ännu mer ont och se fram emot det(?) tar på mig rent mentalt. Så snälla bebis, kom nu.
elinsara.com 