Igår när jag och Ilse gick till Helsestasjonen (motsvarande BVC) så tänkte jag på hur vi bor nu och vilket fint läge vi har. Blir väl lite extra nostalgisk när det är mindre än en månad kvar tills flyttlasset ska gå och det är väl så det får vara. Men här bor vi liksom, i huset i mitten längst upp, de som gaveln syns på. Vi bor med havsutsikt och fina promenadvägar runt knuten, med bara en kvart till fina skidspår nästan hela vintern. Och detta ska vi lämna?
Idag på morgonen såg utsikten ut såhär liksom! Men jag får istället tänka på det vi får, som en egen trädgård, nära till släkt och vänner och förhoppningsvis nya favoritställen.
Men jag kommer sakna Oslo som stad, inget snack om saken.






Igår kom Emanuel på besök och fick träffa Ilse för första gången. Efter att han åkt vidare mot flygplatsen idag för att åka till alperna så tog jag och Ilse en promanad i vårsolen. För det kändes verkligen så, som vår fast det fortfarande är februari. Det är verkligen så himla härligt ute nu med en frusen Oslofjord, lite snö men nästan snöfria gångvägar. En sol som värmer men härligt krispig luft. Och det bästa är att jag inte bara kan njuta av detta på helgerna utan även på veckorna, en av fördelarna med att vara mammaledig och inte behöva sitta instängd på ett kontor.

Idag när vi tittar ut genom fönstrena så är världen täckt i en vit dimma och utsikten gömd där bakom, men förra veckan såg det ut såhär från vår lägenhet. Vi har verkligen njutit av utsikten och spanat in både vackra soluppgångar, följt hur ljuset ändrades under dagen och njutit av att vi bor med en utsikt som ser ut att vara hämtad från en sagovärld eller tavla.