Efter en bilresa där jag var glad att jag inte körde ensam med bebis så kom vi ändå fram tillslut, någon timme senare än vi trodde när vi åkte. Men vad gjorde det när stugan vi hyrt ligger kanonfint och denna utsikt var det vi såg när vi kikade ut från vardagsrumsfönstret.
Såhär såg jag och min lilla tjej ut när vi kollade runt i stugan som vi ska bo i den kommande veckan. Det är ju faktiskt Ilses första semester och det blev en fjällsemester. Tycker det säger en del om vad hon har att vänta sig av livet.
Idag har det inte blivit någon skidåkning utan vi har mest rekognoserat… Tagit en promenad till Hemsedal centrum, kollat in sportaffärerna som alla hade rea, shoppat (jag hittade ett par snygga kängor! Visar er i ett annat inlägg), spanat in längdskidspår och köpt liftkort tills imorn. För imorgon blir det årets skidpremiär, ser verkligen fram emot detta!
Alltså det är verkligen så fint här med bergen som sträcker sig uppåt mot himmelen runtom oss. Jag känner hur hela jag slappnar av och bara njuter av att vara här.
Ser lovande ut inför imorgon! Sa jag att jag njuter?
Kategori: Skidor
För en vecka sen, i Geilo
Jag åkte ju som sagt till Geilo förra helgen där David redan hade varit sedan onsdagen. Såhär glad såg han ut när jag precis hade kommit och typ direkt riktade hans kamera mot honom. Detta kommer bli en liten rundvandring i hur det såg ut där, som ni kan ana var ju ”stugan” rätt fin.
Dukat middagsbord och förrätt. Första kvällen var det ett annat par som lagade, vi fixade maten på lördagkvällen. Är ju smidigt att dela upp det lite när vi var så många. Vi åt gott hela helgen samt lärde portugiserna som var med vad det innebär att fika.
Efter middagen tände vi en eld och jag var betydligt gladare än jag ser ut att vara. En öppen spis är för övrigt något jag kan tänka mig i mitt framtida hus.
Såhär såg stugan ut utifrån. Ser inte så stor ut men åt andra hållet öppnade den upp sig betydligt mer. Som ni ser var ju utsikten fantastisk också.
Snö ❤
Utsikten från vårt sovrum var ”helt okej” (jag älskade typ allt med denna stuga om det inte har framkommit tydligt nog).
Sen på söndagen vaknade vi som sagt upp till storm och la oss då i denna soffgrupp och lyssande på vinden som yrde, det var inte helt fel det heller.
Vita vidder
Igår vaknade vi upp till en fantastisk dag, några minusgrader och helt molnfritt. Vi tog slalomskidorna, även om längdspåren också lockade, och fick en härlig dag. 
Jag hade nya skidglasögon dagen till ära och måste säga att jag är väldigt nöjd.
Så nu är vi laddade med energi igen. Idag vaknade vi att det blåste kuling ute så det blev ingen längdskidetur så efter lite slappande i soffan och fika är vi nu på väg hem.
Tio dagar senare
Foto Emelie Sundkvist
Förstår ju att ni alla undrar hur jag mår såhär tio dagar efter att ha åkt 90km skidor. Jo tack, jag mår bra och det är inte illa med tanke på att jag såg ut som på bilden ovan stora delar av loppet; helt slut. Känner inte av någonting längre, det enda spåret kvar är en blå stortånagel. Det har t.o.m gått så långt att när folk frågar om jag ska göra det igen så svarar jag inte NEJ direkt längre. Blir lite rädd för mig själv…
Holmenkollens femmil
Igår begav vi oss alltså iväg till Holmenkollen. Dagen bjöd på strålande solsken så det kunde inte varit bättre förutsättningar för en folkfest. Vi tog tunnelbanan dit och det var knökfullt, alla fick inte plats utan många fick vänta på nästa tåg. Här har vi precis gått av och följer helt enkelt strömmen.
Fantastisk utsikt uppifrån Frognerseteren.
Så här såg det ut när vi kom, folk hade tältat natten innan och typ alla grillade. Detta var alltså 2,5 timme innan start, det blev trängre vart eftersom.
Åkare med tränare kollar läget innan start.
Vi viftade med en svensk flagga i det annars rätt så röd-blåa havet. Men helt själva var vi förstås inte med de blå-gula färgerna.
Om ni hade kommit till Oslo just i lördags så hade alla era fördomar om norrmän besannats, alla hade lusekofta, knäbyxor med ullstrumpor och/eller anoraks (så jag var som en i gänget).
I väntan på start grillade vi korv, finns typ inget godare än att sitta i en slänt i solen och grilla ju. Årets första grill var det med.
Här börjar det närma sig start och det är fullt med folk. Så kul!
Så kom de äntligen! Sex gånger svischade de förbi oss, även om de var rätt trötta där vi stod precis i slutet på den värsta backen.
Svenskarna var med och vi ropade så inte bara alla norrmän skulle höras.
Heja heja!
Hellner.
De svenska herrarna.
Britten Musgrave hade sin egna supportergrupp som ropade högst och hejade bäst, sista varvet bockade han t.o.m åt dem.
Även Anders Södergren hade en bra hejarklack dagen till ära.
Efteråt satt vi en stund i snön för att vänta ut köerna till t-banen. En himla trevlig och kul dag.
Fotografen ❤
elinsara.com 