


En kväll under semestern när jag var på väg ut för att lägga mig i husvagnen, aka gäststugan hos mina föräldrar, så låg dimman så vackert över fälten. Jag bad David om kameran men han följde med ut istället, helt enkelt för han insåg hur många frågor jag skulle komma med om vilka inställningar en ska ha när en fotar dimma i mörker utan stativ annars… Lite svårt att fånga på bild, men vackert var det.
Team building
Alla djuren
Vi tillbringade nästan en vecka hemma hos mina föräldrar också. Tog det lugnt, läste, njöt av naturen, fikade i skuggan av äppelträden, badade, hälsade på veckogamla bebisar, paddlade kanot (som jag visat innan) och umgicks med alla djuren.
Dels hönorna som gick runt i trädgården och pickade. Paaaa pa pa pa paaa….
Mamma och Agda, Berta skymtas lite i bakgrunden.
Vi hälsade på fåren i deras hage. De gömde sig helst i skuggan då det ju var dövarmt i solen.
Hjördis och jag.
Herre på täppan.
Albert och Fritjof, de båda bagglammen, fick en egen hage när vi var där så var ju tvungen att hälsa på dem varje dag med. Så himla gosiga!
Sen när vi gick därifrån så stod de här och såg ledsna ut 😦
Men jag var ju tvungen att heja på Gottfrid och Tyko också.
Gottfrid.
Sen finns det ju tre katter på gården med, fångade dock bara Sus på bild ❤
Midnattsloppet
Igår kväll var det min, och Augustas, tur att tävla medan David stod bredvid och hejade på för omväxlings skull. Även mamma, pappa och Ing-Marie var med och vi hade ätit ute innan, trevlig uppladdning.
Jag och Augusta var båda lite nervösa innan för vi hade inte riktig tränat så mycket som vi hade tänkt när vi anmälde oss… Men men, det var midnattsloppet, det var fullt med folk, tröjorna var rosa-röda och vi gjorde det. Jag sprang typ hela vägen (gick i ett par av backarna, inte hela dock) och kom i mål precis under 1h och 5min. Jag är mest stolt över att jag typ sprang hela vägen. Jag kan tycka att det var lite för mycket folk i varje startgrupp, det gick liksom inte att bestämma tempo själv under många delar, men annars så var det kul. Samt det bästa är att nu behöver jag inte springa en mil förrän nästa år igen…



