Detta är lucka nummer 7 i Emily Dahls julkalender: året som gått.
Haväng, Kivik, augusti 2014. Standen, havet, vinden, picknickpåsen och David. Allt fångat på en och samma bild. Gillar den för att färgerna är så fina, för att jag fångat David som fundersamt tittar ut över vattnet och för att bilden verkligen visar hur det såg ut och kändes där den augustikvällen.
Detta är lucka nummer 6 i Emily Dahls julkalender: året som gått.
Chamonix, mars 2014. Jag har rest runt en massa i år men eftersom min favoritvecka i flera år har varit den jag tillbringat i skidbacken så fick det bli en bild från när vi var nere och hälsade på brorsan i Chamonix. Här har vi lunchpaus i en snödriva på väg ner från Aiguille du Midi. Hur mycket bättre kan en ha det än med en macka i handen sittandes i solen? Inte så mycket bättre tror jag.
Detta är lucka nummer 5 i Emily Dahls julkalender: året som gått.
Maj 2014. Då jag allt som oftast har med mig min personliga fotograf så har jag rätt många bilder på mig som han har tagit. Efter mycket letande valde jag denna från vår resa i Köpenhamn i våras. Jag gillar den för jag ser så glad ut och för att det inte är ett uppställt foto utan taget i farten när vi promenerade runt. Tycker den bara visar glädje.
Detta är lucka nummer 4 i Emily Dahls julkalender: året som gått.
Den här tycker jag var svår, jag är inte ledsen så ofta och om jag är det skulle jag inte låta någon ta kort på mig. Så till slut fick det bli ett kort där jag är fundersam/långt borta i tankarna istället.
Det fick bli en bild när jag sitter och läser, jag ser i princip okontaktbar ut och är helt inne i berättelsen. Jag valde denna bild för det var den jag såg minst glad ut på av alla bilder från det gångna året…
Update: Såg nu att det stod ”en bild jag tog” och inte ”en bild på mig” i rubriken… Men det fick bli såhär nu, oops.
I helgen var vi hemma i Sverige för i söndags bjöd mormor och morfar på årets julbord, detta året på Åsundsholm. Mormor och morfar, barn och barnbarn samlade.
Fördrinken var varm glögg innan vi gick in, supergott i vinterkylan som har kommit (runt nollgradigt räknas som vinterkyla i början på årstiden).
Maten var kanongod och stället är väldigt fint.
Vi åt med glädje och var så många så vi inte fick plats på ett bord.
Jag tog lite fina porträttfoton i slutet, fick inte med alla men Adam desto fler gånger.
elinsara.com 