Under vår vandring förra helgen gick vi förbi detta blåa blomsterhav, så himla fint! Speciellt just då när solen låg på så fint mellan trädstammarna. Naturens egna galleri.
Kategori: Norge
Vägen tillbaka
När vi vaknade på söndagen insåg vi att vi sovit i elva timmar, alltså elva timmar! Förstår ni hur goa liggunderlag vi har då eller eftersom vi sover så länge utan problem. Asgött ju. Vi kokade kaffe och åt frukost, packade ihop och började sedan gå tillbaka.
Vi tog en annan väg hem, är ju kul att se lite nytt. Eftersom de mindre stigarna hade varit rätt snöfyllda så valde vi att följa lite större grusvägar istället. Rätt skönt eftersom vi båda var rätt trötta i benen.
Stigen i början såg dock ut såhär, väldigt fint och snöfri så inte så jobbigt ändå.
Så himla fint, älskar naturen!
Vi gick över en damm och sen kom vi till grusvägen.
Fotografen.
En av de bättre sakerna är ju att allt vatten är drickbart i Nordmarka, du behöver inte släpa på en massa extra utan fyller på när det tar slut bara. Extra enkelt när de, som här, har gjort en anordning för att förenkla t.o.m. Lyx.
På en sten, vid en sjö, i en skog
Vi började som sagt kvällen vid vår lägerplats med att fika och njuta av solen.
Sen var det dags att fixa klart med tältet (jag hade rest det medan David kokade kaffe).
David invigde sitt nya liggunderlag som överraskande nog visade sig innehålla en pump, en pump som fungerade som en plastpåse. En satte igen öppningen och tryckte sen ut luften som gick in i madrassen, himla smart.
Sen var det dags för middag! Att sitta på ett liggunderlag i solen och koka pasta på ett stormkök, att det kan va så himla fint.
Mitt sällskap.
Det serverades pasta och köttfärssås och jag åt med god aptit. David skrattade åt hur fort jag fick i mig det…
En väldigt fin lördagkväll.
14 km en lördag
Såhär gick vi i lördags, tycker det ser rätt långt ut på den här kartan och det var det ju, 14 km. Men nu börjar vi från början, vilket är änden nere till höger.
Här har vi nyss börjat, är precis efter den första näbben om ni fattar… Gått bara uppför men blir belönade med en fin utsikt. Min väska vägde för övrig 12,3 kg.
Gick förbi ett par fina hytter, detta var t ex ett fint ställe att ha sin stuga, blev lite avundsjuk nästan.
Största delen av vägen var på stigar genom en fantastisk fin skog och första lunchpausen tog vi vid en sjö. Då plockade David fram ett par pinnstolar, vilket ju faktiskt var rätt gött.
Om en följer vandringslederna så är de märkta med blått, till skillnad mot skidspåren som är röda. Så ni vet om ni hamnar i en norsk skog nångång.
David hade även med vandringstavar som vi provade, det var väldigt gött när en började bli trött i benen så det kanske blir så att jag får köpa mig ett par med. Om det nu är värt vikten…
Vi gick förbi en damm som var helt klar, har aldrig sett något liknande. Verkligen häftigt!
Så, många timmar senare, kom vi äntligen fram till vårt mål och hittade en perfekt tältplats. Vi var inte de första som hade hittat denna gömda udde för jag hittade tre tältpinnar när jag slog upp vårt…
Men det första som gjordes var att koka lite kaffe och njuta av solen. Det är lyx det!
På vandringshajk
Igår hade jag och David packat våra ryggsäckar för att dra ut på övernattsningshajk. Tält, stormkök, sovsäckar, liggunderlag, mat, varma kläder, karta, kameran och en hel del annat var med. Vi har gått upp och ned, genom snö, på fina stigar och på skogsvägar, lunchat vid en sjö i solskenet och fikat på ett liggunderlag mitt på en stig. Vi har sovit en elva timmar lång natt, druckit kaffe kokt på stormkök och klagat på trötta ben. Totalt har vi gått 26 km, så det blev en del. Nu vilar vi benen och gör ingenting de sista timmarna av helgen. Imorgon kommer fler bilder, det lovar jag.
elinsara.com 