Jag har en gravidapp som heter ovia pregnancy där jag kan läsa om barnets utveckling. När jag laddade ner den fick jag skriva in vårt arbetsnamn (som alltså är Metallica). Bland annat så jämför appen barnets storlek med olika grönsaker och idag dök nedanstående post upp och jag skrattade rakt ut när jag läste det.
Tycker nog Metallica låter lite som ett rockband ändå 😉
I fredags lagade David, efter mitt önskemål, wokat med nudlar. Jag var sugen på det plus att vi fortfarande inte hade använt mina pinnar jag fick när jag fyllde år. Jag dukade med skålar för det kändes mer rätt. Det är klurigt att äta med pinnar men jag blir bättre hela tiden! Jag gillar även känslan av att hålla en skål i ena handen och sen bara ha ett par pinnar i andra, ska försöka använda pinnarna oftare för det är ju faktiskt kul.
Alltså det verkar vara ett riktigt energiknippe jag har i magen. Imorse när alarmet gick verkade hen tycka att det hände alldeles för lite och började sprattla runt som en galning, slutade aldrig heller. Sen under dagen har hen bara fortsatt. Så ni med erfarenhet, livligt barn i magen = livlig barn utanför? För om det stämmer kommer vi få fullt upp här…
En bild från förra veckan då jag var tvungen att dokumentera hur någon har börjat skymma min vy nedåt… Någon som nu alltså har vist sig vara en vilding.
Söndagen för 2,5 vecka sen vaknade vi alltså upp i Grundsund efter en lördag med lek och kräftskiva. Solen sken och vi satte oss allihop vid samma bord och åt frukost, bara de två sötaste som hamnade ätandes på bild dock.
Efter frukosten tog vi en promenad genom Grundsund och sen blev det fika. Vi satt och tjötade ett tag till, åt lunch och sen åkte vi hem åt olika håll. Så himla trevligt att träffa mitt ”Boråsgäng” och få lite kvalitetstid samtidigt som vi kunde njuta av den sista sommarvärmen. Tack vänner!
Längesen nu men hej igen! Här i Oslo regnar det och har gjort så i två dagar nu. Jag är fortfarande förkyld men har jobbat denna vecka (var hemma ons-fre förra veckan), idag började även ett munsår dyka upp på läppen så jag får hoppa kvällens orkesterövning. Så tråkigt att börja i en ny orkester och sen bli sjuk och missa övningar, räcker ju att va lite snorig för att det ska bli rätt jobbigt att spela blåsinstrument… Men men skit i det nu. Det får helt enkelt bli en hemmakväll i soffan med lite te sen.
En bild från en betydligt härligare dag på Preikestolen, juli 2015.
elinsara.com 