Alltså det verkar vara ett riktigt energiknippe jag har i magen. Imorse när alarmet gick verkade hen tycka att det hände alldeles för lite och började sprattla runt som en galning, slutade aldrig heller. Sen under dagen har hen bara fortsatt. Så ni med erfarenhet, livligt barn i magen = livlig barn utanför? För om det stämmer kommer vi få fullt upp här…
En bild från förra veckan då jag var tvungen att dokumentera hur någon har börjat skymma min vy nedåt… Någon som nu alltså har vist sig vara en vilding.














Färdiglekta så dukades det sista i sjöboden och kalaset bars ner. Förutom kräftor så bjöds det på räkor, tunnbrödrullar med lax, små västerbottenostpajer, smör, bröd, kex och ostar. Kanongott var det!





