Bild från förra vintern, fotograf: David
Jag har ju glömt berätta att jag är frisk igen! (Morfar ringde och frågade (någon som bryr sig… :P), han sa att mormor sagt att jag uppdaterade dåligt, så varsågod mormor detta är för dig!) Jag gick faktiskt till jobbet redan igår igen. Jag gick hem vid lunch i måndags och i tisdagseftermiddag så kändes det bra igen. Skönt. Nu en dag kvar och sen är det helg och OS. WOHOO!
Idag har jag, David och Carl-Johan gått på tur. Om en nu kan kalla det för att ”gå” på tur när David är med. Mer ”åka fort” på tur. Men trevligt var det 🙂 Är precis hur mycket snö som helst ute i markerna, men det ska bli plusgrader i veckan så vi njöt allt vi kunde idag!
Efter 12km åkte jag till en fikastuga medan killarna tog ett litet extra varv. Men de kom snart så det blev kanelbulle och varm choklad. Sen orkade vi hela vägen hem igen. Det blev 2mil för mig. Nu kan jag sitta i min onepiece i soffan resten av helgen och bara njuta. Perfekt!
Då mamma fyllde år i söndags (dagen efter kalaset) så var vi ju såklart tvungna att hitta på något då med. En kan ju inte göra inget på sin födelsedag! Så vi bokade in en brunchbuffé på Marstrands havshotell som en överraskning för mamma (vi berättade dock att vi skulle iväg, bara inte vart, hon tål inte hur mycket överraskningar som helst).
Brunchen var hur bra som helst! Fanns salladsbord, ett bord med varm mat, en sillbuffé, ost, massa desserter, korvar, våfflor osv osv. Att apelsinjuicen jag beställde in var enorm gjorde ju inte saken sämre.
Utsikten utanför hotellets restaurang.
Det var svinkallt ute, så mätta och nöjda sprang vi tillbaka till bilen. Så var den helgen slut.
Ikväll har vi åkt lite längd igen. Nu fanns det spår i stort sett runt hela banan. Snökanonerna har ju gått för fullt (som en ser på bilden ovan, lokalt mycket snö på grenarna mot spåren…). Det var en massa skidskolegrupper i spåren. De var precis överallt. Inte konstigt att norrmännen är så bra på längdskidor, minst en av alla dessa ungar måste ju bli bra! Men jag kryssade lite snyggt bland alla ungar och kunde köra jag med.
Men nu till mig, jag är så imponerad av mig själv. Jag bara åker och det är inte läskigt alls. Trots en massa backar och spår som försvinner och sen börjar igen. Jag bara klarar det. Det jag behöver göra nu är att åka en massa bara, blev trött i armar och ben rätt fort idag…
Tillsist en skum grej. Det syns inte jättetydligt på bilden men när jag kom hem idag så hade jag två runda ringar på kinderna. Ni vet, härligt rosiga kinder som en får när en varit ute i kylan. Men det konstiga är ju att det bara såg målat ut?! Helt lokalt bara. Fantastiskt…
Äntligen så har vi tagit på oss längdskidorna för säsongens premiärtur. Vi åkte till Fossum där det fanns en del snö men inga spår (förutom dem efter andra åkare) men vad gjorde väl det. Vi kunde ju iaf åka skidor!
Trots frånvaron av spår så åkte jag 5,5km, allt utan att ramla. Nedförsbackarna tog jag utan att det ens var läskigt, skönt att takterna sitter i sen förra året.
elinsara.com 